sadistnudel

Sitter fortfarande och surar över att linserna var en sådan besvikese. Jag hatar att bli besviken. Det låter kanske lite konstigt, men så är det. Andra blir ledsna och besvikna, jag blir sur och arg. Ibland om det är riktigt illa blir jag till och med förbannad. Nu vill jag bara beställa en annan sorts färglinser, för TAMEFAN; Jag ska ha färglinser, basta! Sen bryr jag mig inte om det är dyrt (eeh, yeah right!). Jag har pengar, har inte använt särskilt mycket av lönen från i somras och fick ju nyss studiebidraget. Jag SKA ha bruna ögon, så är det bara.

Humöret lyfts inte precis av att jag måste skriva jävla "judememoarer" till religionen på onsdag. Vem fan bryr sig om judar? Jag ska fan bli pro-palestina bara för att. Jag pallar fan inte.

 "Använd dina egna lektionsanteckningar + övrigt material, tankar och reflektioner du fått under tiden vi jobbat md judendomen."

Ehh. Tankar.. reflektioner..? Vad snackar han om? Och jag som nästan började tycka om religion.. Inte nu längre! Jag kan verkligen inte sätta mig in i livet en jude lever, jag fattar fan inte ens hur kristna lever och ändå lever jag i ett kristet samhälle. Jag förstår inte hur någon kan tro på gud över huvud taget, hur någon kan böja sig ner på golvet tre gånger om dagen för att de tror att det finns någon sorts övre makt... skitsamma, inte mitt problem. Tills jävla fucking religionsläraren gjorde det till det.