Det finns två sätt att äta nudlar på..
Eftersom min blogg nu då så väldigt passande heter sadistnudel (jag älskar nudlar + jag är nog lite smått sadist ;> ) så känner jag att jag ska ägna det första seriösa inlägget åt just nudlar:
..Man kan äta dem med pinnar, japanese-style alltså. Väldigt roligt, lite svårt kanske om man är ovan, men som med allting annar så vänjer man sig. Eller så äter man med gaffel och sked. Det ska inte ätas nudlar med några jävla svennebestick (kniv och gaffel), det är nudeltabu numero uno! Och tallriken, jag vågar knappt gå in på tallriksproblemet.
Ingen jävla svenne-plattallrik, djuptallrik ska det vara ffs!
Så varför, varför har morsan så jävla svårt att få in det i sitt huvud? Varför ska hon alltid anpassa allt efter de där, de där jävla flummiga typerna som inkräktar på vårt familjeliv. Vi hade det fan så bra utan dem, men tydligen inte. Och den där jävla skitungen, Knappen får han heta, fyfan vad jag blir arg. Helt ärligt, det går liksom inte att beskriva i ord. Varje dag, varje måltid, sitter han där mittemot mig och smaskar och bara beter sig allmänt efterblivet. Jag känner nästan för att ringa en läkare och be dem utreda ungens intelligens. Fan, en åttaåring.. nope, nioåring, ska väl för fan kunna ha ett normalt bordsskick? Men tydligen inte.
I mina ögon är man ändå rätt oberoende av sina föräldrar när man går i trean, man kan gå till och från skolan själv, ta reda på sina saker själv, packa ryggsäcken själv. Men alla de här grejerna som gällde när vi var små gäller inte för den här jävla Knappen. Han är som en jävla dekorationsknapp på fel ställe, gör ingen nytta utan bara sitter där tyst och stirrar på en och gör en irriterad.
Hur kommer det sig att morsan inte kan säga åt ungjäveln? Hon har då aldrig haft problem att skälla på folk förut, speciellt inte ungar som inte håller sig inom rimliga normer. Någon gång när hon och jag faktiskt pratade (tro det eller ej, vi pratar faktiskt fortfarande, om skitsaker), så sa hon att hon inte vill/kan säga åt Knappen som hon vill eftersom han inte är hennes eget barn. Nähe, men han ska få alla jävla fördelar? Han ska få sitta och ha ensamrätt på morsan? Dom sitter för fan och håller handen i soffan. Det är bara så jävla vidrigt.
Morsan är en feg, jävla kättare.
..Man kan äta dem med pinnar, japanese-style alltså. Väldigt roligt, lite svårt kanske om man är ovan, men som med allting annar så vänjer man sig. Eller så äter man med gaffel och sked. Det ska inte ätas nudlar med några jävla svennebestick (kniv och gaffel), det är nudeltabu numero uno! Och tallriken, jag vågar knappt gå in på tallriksproblemet.Ingen jävla svenne-plattallrik, djuptallrik ska det vara ffs!
Så varför, varför har morsan så jävla svårt att få in det i sitt huvud? Varför ska hon alltid anpassa allt efter de där, de där jävla flummiga typerna som inkräktar på vårt familjeliv. Vi hade det fan så bra utan dem, men tydligen inte. Och den där jävla skitungen, Knappen får han heta, fyfan vad jag blir arg. Helt ärligt, det går liksom inte att beskriva i ord. Varje dag, varje måltid, sitter han där mittemot mig och smaskar och bara beter sig allmänt efterblivet. Jag känner nästan för att ringa en läkare och be dem utreda ungens intelligens. Fan, en åttaåring.. nope, nioåring, ska väl för fan kunna ha ett normalt bordsskick? Men tydligen inte.
I mina ögon är man ändå rätt oberoende av sina föräldrar när man går i trean, man kan gå till och från skolan själv, ta reda på sina saker själv, packa ryggsäcken själv. Men alla de här grejerna som gällde när vi var små gäller inte för den här jävla Knappen. Han är som en jävla dekorationsknapp på fel ställe, gör ingen nytta utan bara sitter där tyst och stirrar på en och gör en irriterad.
Hur kommer det sig att morsan inte kan säga åt ungjäveln? Hon har då aldrig haft problem att skälla på folk förut, speciellt inte ungar som inte håller sig inom rimliga normer. Någon gång när hon och jag faktiskt pratade (tro det eller ej, vi pratar faktiskt fortfarande, om skitsaker), så sa hon att hon inte vill/kan säga åt Knappen som hon vill eftersom han inte är hennes eget barn. Nähe, men han ska få alla jävla fördelar? Han ska få sitta och ha ensamrätt på morsan? Dom sitter för fan och håller handen i soffan. Det är bara så jävla vidrigt.
Morsan är en feg, jävla kättare.
Kommentarer
Postat av: emelie
sv: FRåga om hon/han vill prata om nått, om det är nått hon/han mår daligt över. Berätta att du är orolig... Om det nu är så att personen har ätstörning, så måste hon'/ han få hjälp så fort som möjligt så det inte blir värre. Ju mer man säger nej till mat, ju svårare blir sjukdommen =/ Hoppas du kan ha andvänding lite av detta iallafall...jag hoppas allt blir bra!
Postat av: ...
du är ett sjukt litet barn, en dag så kommer du att bli en mycket sjuk sektledare, antagligen kommer du att tycka de e najs med bajssex med, du är sjuk, get my point?
o vafan e de med GB stilen? "svennefasoner"? du har grova problem unga dam
annars vart bloggen fin, påminnde om ett a4papper med en massa krussiduller på
Ciao :D
Trackback
